Spotifytävling

MANIFEST 2011: | VINNARE | NOMINERADE | JURY | GALLERI | PRISET | MANIFESTDAGARNA | SPOTIFYTÄVLING

Vinnare i Spotifytävlingen

Inför Manifest 2011 arrangerade vi tillsammans med Spotify en tävling där man skulle beskriva sitt värsta musikminne.

Här är vinnarna, som förärades med två biljetter var. Stort grattis!

Det började som en vanlig dag på Liseberg, det var sol och jag var glad. Tills jag gick förbi stora scenen och plötsligt slungades det ur högtalarna ut ett förfärligt oljud som ekade över hela nöjesparken. Jag ville springa tvärs igenom hela Göteborg och gömma mig på en säker plats så det hemska oljudet inte längre kunde skada mina öron. Jag har musikminnes ärr efter vad som skedde och jag kommer leva med det för resten av mitt liv!
Di Leva förstörde min fina sommardag.
/Carus

Jag som länge lyssnat på Metallica och äntligen fått tag i biljetter till Ullevi 2006 (tror jag att det var) jättepeppad inför allt detta och det var mitt livs första konsert. Problemet ligger inte i spelningen utan publiken, måtte gudarna bygga rockers som är under 190 cm långa!! Jag själv är 155 och såg inte många sekunder av konserten när jag studsade som en pinballkula mellan alla långhåriga bleka metalnördar. Mest jobbigt blev det när jag skulle klättra upp på min pojkväns axlar, men de runt mig missuppfattade och skickade mig iväg på en crowdsurfing varav att jag tappade bort mitt sällskap och tog mig en bra stund att ta mig igenom folk och fä.

Muppe

när allt va Tyst..Inte kul.

Jag var på festivalen Peace and love i somras, en fantastisk upplevelse rakt förutom en liten detalj. Jag köpte biljetterna på grund av ett enda band och laddade sedan hela sommaren för den spelningen. Spelningen var den sista dagen av festivalen och väl på plats inser jag att jag bokat bussresan hem till fel datum. Efter mycket tvekan låter jag mig övertalas till att stanna med den fasta övertygelsen att någon schysst främling kommer ge mig skjuts hem. Dagen för spelningen spenderar jag nästan helt och hållet framför scenen som mina idoler senare ska inta. Eftersom detta rör sig om ett känt band blir både jag och mina vänner förvånade över att de får spela på en av de mindre scenerna. Vi var dessutom de enda hängivna fansen på plats. När bandet till slut äntrar scenen inser jag att jag borde kollat vad jag, under en vecka, avfärdat som ett tryckfel i programmet. Det snarlika bandnamnet kostade mig en bussbiljett för 570 kronor och tio minuter i förnekelse, ackompanjerat av finsk death metal.

Peace and läskunnighet

På ett gemytligt pensionat längst med västkusten skulle Freddie Wadling spela. Mina föräldrar fick för sig att ta med mig, elva år, på hans spelning. Vi åt en vällagad middag på pensionatet och mina föräldrar väntade ivrigt på att få se deras musikidol. Till slut kommer Freddie upp på scenen; jubel. Jag, elva år, jublade inte. Efter 30 sekunder av första låten började mitt tålamod att tryta. Jag försökte stjäla uppmärksamhet genom att prata, inte sitta still och vara allmänt jobbig. Inget resultat. Efter 2 låtar var jag så vansinnigt uttråkad att jag började sparka på min pappas smalben under bordet. I takt med musiken bar pappa upp mig till övervåningen på restaurangen. Med musiken dånande genom golvet satt jag uttråkad och målade i en färgbok. Min pappa, om än mer uttråkad fick snällt sitta och titta på där jag satt och målade. När spelningen till min glada förtjusning äntligen var över gick vi ner och satte oss igen. Precis när vi reser oss upp för att lämna bordet kommer Freddie ut på scenen igen – extranummer! JUBEL! Där satt jag på min stol och lyssnade på extranummer efter extranummer. Blott elva år bestämde jag mig för att aldrig mer lyssna på Freddie – sagt och gjort! Jag minns fortfarande detta som mitt livs värsta musikupplevelse!
olivia